fredag 17 april 2015
Grumligt vatten
var jag och syrran även och tatuerade oss! Kommer bild inom kort, vill vänta tills den är läkt och fin.
Träningen i Gislaved var fantastiskt inspirerande, första gången jag tränade för Rick Hotton och det var himla spännande och givande. Alltid kul att få se hur andra lär ut saker. Nu i helgen blir det träning med Paul Kee, egentligen skulle Scott Langley komma men han fick tyvärr förhinder. Tur att sensei Kee kunde komma in med kort varsel! Ser fram emot mot det grymt mycket.
I Ullared shoppades det för fullt, saker till huset, massa kläder, lite annat småplock och sällskapsspel, det måste man bara ha inför kommande spelkvällar! När jag flyttade hemifrån gapade mitt spelskåp plötsligt tomt då jag inte ägde så många själv så nu får jag sakta men säkert fylla på lite. Ullared är ju bara för jäkla bra, får hoppas det blir någon resa dit snart igen!
Häromdagen glömde jag vrida av trädgårdslangen och dagen efter så hade slangen lossnat och spolat vatten i trädgården. Sjukt kul, framför allt när man har egen brunn. Som tur väl är så upptäckte Johan det innan brunnen blev helt tom. Tack och lov! Men dessvärre blev vattnet extremt äckligt brunt så vi har fått åka och hämta vatten med jämna mellanrum från andra. Men det blir bättre för var dag så snart är det nog återställt. Är glad att det hände medans det regnar mycket för brunnen fyller snabbt på sig igen. I början såg vattnet ut som en förfärlig brun sörja, ungefär som det gör i typ sommarstugar när man inte spolat vatten i kranarna på ett halvår/år. Fast det finns ju stugor som är värre, den här stugans vatten skulle jag inte vilja dricka!
Cabin fever
2002
5 ungdomar åker ut till en stuga i skogen för att fira starten på deras vårlov. Men plötsligt börjar ett fruktansvärt virus sprida sig oförklarligt bland vännerna och de vänder sig plötsligt mot varandra i rädslan över att någon av de andra är smittade.
Film: +++
Handling: ++++
Skådespelare: +++
Effekter: +++
Miljö: ++
Genre: skräck
Klassisk skräckfilmshandling 5 ungdomar på en avlägsen plats och helvetet brakar löst. Det som är lite ovanligt och spännande i denna filmen är dock att det inte finns någon galen mördare utan att det är ett virus som hotar huvudkaraktärerna. Välgjorda och äckliga effekter lyfter filmen, även en del extremt oväntade scener och vändningar gör den extra spännande. Dessvärre är den inte så läskig och utan sina effekter hade filmen knappt varit värd särskilt många poäng. Skådespelarna gör ganska bra insatser. Jag skulle nog vilja kalla det en medioker skräckfilm med nytänk i storyn!
onsdag 8 april 2015
Nattväsen
På sistone har jag jobbat extremt mycket nätter och jag bara älskar det! Jag har alltid varit en nattmänniska och hatat att stiga upp tidigt. Det är inte många barn i 3-4 års åldern som inte orkar stiga upp till barnprogrammen på lördagsmorgonen så att föräldrarna måste spela in det för att deras dotter annars blir helt förkrossad. Det är inte heller helt vanligt att barn i lågstadie- åldern försover sig till skolan, de hjälper ju inte mycket att ens pappa är en lika go sjusovare han som inte vaknar av väckarklockan och man bland annat missar fackeltåget i skolan. Ja jag är fortfarnde en aning bitter över att när jag äntligen var äldst på Backabo-skolan så försov vi oss så jag inte fick bära facklan till kyrkan. Istället fick jag möta upp klassen i kyrkan och när man nyss fyllt 9 så brukar man inte tycka själva kyrkan är så där vansinnigt rolig. Men nattetid är den tid på dygnet som jag är som mest kreativ och jag får som mest gjort, jag gillar stämningen på natten. Det känns som om världen står stilla nattetid och att man på något sätt hör världen som man inte riktigt gör när alla är vakna och allt surrar omkring en. Jag kan prata timmavis om varför jag gillar natten mer än en tidig morgon men jag ska inte trötta ut er. Tillbaks till ämnet. Det svåra är bara att bestämma sig för hur mycket man ska vända tillbaka dygnet när man bara är ledig ett par nätter. Behåller man sitt nattdygn helt och hållet förlorar man mycket social tid, men om man vänder dygnet helt är man så vansinnigt seg i huvudet vid 4-tiden första natten man jobbar igen, de svåra är att hitta den perfekta balansgången.
Jag kan i alla falll konstatera till hundra procent att jag är en nattmänniska, och alla som har sett mig en tidig morgon kan intyga det!
Men hur mycket jag än älskar natten älskar jag även solljus och värme. Jag hade inte stått ut i totalt mörker och kyla i allt för långt td. Även i fall jag själv har fått anklagelsen att aldrig sova och att jag är ett nattväsen så kan jag faktiskt vistas i solen, till skillnad mot vissa varleser.
Frostbiten
2006
Läkaren Annika har bestämt sig för att flytta till en stad i Norrbotten för att forska genetik tillsammans med en av de främsta forskarna inom området. Annikas tonårsdotter Saga flyttar också med. Hon är dock inte lika postiv till den dystra mörka lilla staden men träffar snabbt en tjej som heter Vega som hon börjar umgås med. Märkliga saker börjar hända i staden och på sjukhuset och Annika märker allt för sent att något inte står rätt till. Och om det inte var kusligt nog i staden så dröjer det en hel månad innan staden får se solljus igen.
Film: ++ - (2,5)
Handling: ++
Skådespelare: +++
Miljö: ++++
Effekter: ++++
Genre: Skäck/komedi
Inledningen av filmen är riktigt oväntat bra. Tyvärr håller inte resten av filmen samma standard. Effekterna och stämningen i filmen är faktiskt riktigt bra och skådespelarna är godkända för svensk skräckfilm. Tyvärr är handlingen skum och hackig, man hoppar alldeles för mycket mellan olika delar hos olika personer som man blir helt förvirrad. Skumma inslag som pratande hundar gör filmen skrattretande på ett dåligt sätt trotts att det är en skräck/komedi. Filmen håller hög klass på en del punkter men tyvärr är handlingen alldeles för dålig för ett högre betyg. Svenskt mästerverk? Not so much men effekterna och stämningen i filmen för som sagt toppbetyg, hade den fortsatt i den andan hade den fått klart högre betyg!
måndag 6 april 2015
I am back!
Hej hej! Nu är jag tillbaka, har ni saknat mig? Jag har saknat er i alla fall och att skriva här så detta känns suveränt. Jag har varit borta en lång tid och det har hänt mycket i mitt liv så jag har hämtat en hel del inspiration och känner mig därför redo att dra igång igen så jag hoppas det finns några läsare kvar där ute som vill läsa om mina djupa tankar, mitt vardagliga liv samt mina filmrecensioner!
Så vad har hänt senaste tiden? Förbannat mycket skulle jag vilja säga! Jag är fortfarande tillsammans med världens finaste man, vi har skaffat 2 katter och i december köpte vi hus! Helt galet men det känns otroligt bra, jag närmar mig det Svensson livet jag har längtat efter (hur knäppt det än låter för en del av mina bekanta). Jag är även en färdig utbildad sjuksköterska nu för tiden och jag bara älskar mitt jobb. Jag tränar för fullt som innan och nyligen köpte vi även en bil! Så livet rullar på och jag har tagit några ordentliga kliv i mitt liv.
Så på tre månader har jag tagit de två första stegen till Svensson-livet, villa och Volvo, vi får se när nästa steg sker! Till er som tycker ett helt vanligt Svensson-liv verkar tråkigt ska se på den här killen, det kan vara mer intressant än man tror! ;)
Hallonbåtsflyktingen
2014 (svenska)
Mikko Virtonen är en finsk man som önskar att han var svensk mer än något annat. En natt när han åker finlandsfärjan träffar han en svensk man som är trött på det svenska livet. De kommer överens om den perfekta dealen Mikko för den svenska mannens identitet. Nu ska han bara lära känna sin svenska familj och lära sig hur man blir en svensk man!
söndag 5 januari 2014
Ta tag i musiken!
Nya frisyren! |
Igår såg jag en film jag varken sett eller hört talas om. Det handlade om några tjejer som spelade i ett band och jag började genast tänka på mitt elpiano och min gitarr uppe på mitt rum som har stått och dammat sen nästan två år tillbaka. Känns väldigt sorgligt och jag känner att nu är det dags att ta tag i spelandet igen! Är ju så fruktansvärt kul när man väl håller på och hade varit kul att komma igång med det igen. Är ett himla bra sätt att få tankarna bort från allt det stressiga i livet och är dessutom väldigt inspirerande. Så det ska jag verkligen ta tag i, hade ju varit kul att våga spela någon gång för Johan som har velat höra mig spela sen vi blev tillsammans. Så han är den första som ska få höra när jag har kommit igång igen. Så dags för dagens film som jag själv som sagt såg för första gången igår!
Satisfaction
lördag 4 januari 2014
Extreme hair makeover
Mitt hår idag! |
Jag och min kära syster för 3 år sedan |
Hair
(1979)Claude Bukowski åker till New York eftersom han snart ska rycka in i militären för att kriga i Vietnam. En dag är han i Central Park och stöter på ett gäng med Hippies som han börjar umgås med. Han träffar även en vacker flicka och det blir kärlek vid första ögonkastet. Allt detta leder till Claudes största äventyr någonsin.
Film: +++
onsdag 1 januari 2014
2013! ett magiskt år
Gott nytt år allesammans! |
Den oändliga historien
onsdag 9 oktober 2013
Let me go
Alla klasser har ställt mig massor av frågor om karaten och någon som var återkommande på de flesta klasser och skolor var om jag någonsin har behövt använda karaten på riktigt i verkliga livet någon gång. Första gången jag hörde frågan fick jag fundera över svaret. Nej jag har aldrig behövt använda knytnävar eller sparkar för att behöva lösa en situation. Jag har gått emellan bråk och råkat ut för rötägg som de flesta andra men aldrig behövt slå någon, vilket jag är otroligt lycklig över. Jag har aldrig sett det som en svaghet att gå ifrån bråket om möjligheten finns. Om den som bråkar ser det som en vinst så bjuder jag på det. Jag skulle aldrig använda karaten om inte nöden krävde det.
En gång när jag var ute ihop med några kompisar, det var en torsdag och det var karaoke, en härlig kväll med många skratt tills kvällen tvärvände. Trevlig (eller naiv beroende vad man tycker) som jag är pratade jag som vanligt med en massa nytt folk. Jag träffade en man som bara var i Sverige över några dagar och han berättade om sitt jobb och vi hade ett trevligt samtal, plötsligt behövde han gå på toaletten men visste inte vart dom låg så jag erbjöd mig givetvis att visa honom. Eftersom det var en torsdag var det lite folk och på torsdagar på stället där vi var så var det bara ena delen av utestället som var öppet. Toaletterna låg för sig själva nere i korridoren under själva utestället. Inte för ens nu inser jag hur sårbart och otäckt det kan vara att gå ner i en korridor när hög musik pulserar på våningen ovanför. När vi var framme vid toaletterna går mannen plötsligt närmare mig och poängterar att jag är vacker och undrar om jag vill följa med till hans hotell, jag skrattar bort erbjudandet och säger att vi möts där uppe. Då för första gången i mitt liv har mitt adrenalin börjat pumpa på grund av ett oväntat hot och rädsla. Mannen hugger tag i mig och dra mig närmare sig och ber mig ännu en gång att följa med honom till hotellet. Jag försöker vänligt tacka nej och ber honom släppa mig på engelska då detta var det språk vi hade talat med varandra hela kvällen. I det ögonblicket försöker han ta tag i min andra hand, men då utan att jag riktigt vet vad som sker har jag tagit mig loss och håller upp en öppen hand mot hans bröst och puttar bort honom. Utan att röra honom mer säger jag till honom "If you touch me again, I'll break your nose", han tittar på mig och vänder därefter på klacken och går därifrån. Jag går upp och talar om för några vänner och bekanta om den otäcka situationen de flesta blir arga och rädda, men en kommentar knäckte mig och gjorde så att det kändes som om det var mitt fel. Kommentaren "Vadå, var det inte han du hade suttit och pratat med ikväll?", gjorde genast så att det kändes som om jag hade gjort fel som hade pratat med mannen från första början. Det har nu gått en tid, min mamma hämtade mig den kvällen, jag berättade en del av vad som hänt men inte allt. En del blev arga för att jag inte slog honom, jag med till en början. Men nu är jag glad att jag inte gjorde det, det är verkligen inget jag ångrar. Jag anser själv att jag gjorde helt rätt. Jag är bara glad att det gick som det gick och att jag fortfarande är en filur som älskar att prata med nya människor, men nu mera ger jag en vägbeskrivning istället för att följa en främmande människa på vägen.
Folk undrar om jag någonsin använt karaten på riktigt, ja det har jag, men mentalt, vilket gör mig trygg och säker i mig själv, jag är aldrig rädd när jag går hem från krogen själv. Just därför tycker jag att alla ska börja träna något slags självförsvar, mitt förslag är givetvis karate men det finns fler. Inte för att lära sig hur man slåss utan hur man ska lära sig hur man undviker slåss.
Hade det skett något den där kvällen mer än va det gjorde så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag förstår människor som inte vågar berätta om ett övergrepp eftersom jag knappt själv har vågat berätta om detta där det inte hände så mycket. Och därför förstår jag även dom som vill hämnas efter ett övergrepp, rätt eller fel kan ju diskuteras.