Best decisions

Slutproduktion i trean, jag & Julia

Ikväll händer det något mycket spännande och roligt! Ikväll firar det estetiska programmet i Karlskrona 20 år. Det ska firas i Östersjöhallen med lite förfriskningar, underhållning och de bästa människorna som finns. För er som inte visste det gick jag estetprogrammet på gymnasiet, med inriktning musikal. Jag ville egentligen gå inriktning teater men den blev bortplockad just det året jag sökte. Men vad gör det nu så här i efterhand? På de tre åren jag gick gymnasiet utvecklades jag som människa mer än jag någonsin gjort.
Den första teaterlektionen vi hade var hemsk, jag ville gråta, byta program. Det var det mest hemska jag hade varit med om i hela mitt liv. Att sen dessutom ha danslektioner när jag knappt hade dansat under hela mitt liv (ja förutom "Backabodansen" samt en buggkurs när jag var i tioårsåldern) var bland det pinsammaste jag har gjort. Jag har aldrig känt mig så fånig och ful som när jag dansade balett. Visst låter det som en bra start på gymnasietiden?

Min underbara projektarbetesgrupp!

Nej det tyckte inte jag heller, men just dessa hemska stunder gjorde att man växte som människa och när jag sedan beslutade att stanna kvar var det det bästa jag har gjort! Dessutom vände det snabbt och allt vi gjorde blev plötsligt roligt vilket gjorde skolgången otroligt lätt. När jag började på estet var jag en mycket liten människa inombords, jag avskydde att ta plats mer än något annat bland folk jag inte kände och var otroligt rädd för att prova nya saker. Efter mina tre år på estet hade jag växt som människa, plötsligt har jag inga problem med att ta plats, våga prata eller ta steget att göra något jag vill men inte riktigt vågar. Jag vet att om jag inte hade gått estet hade jag aldrig vågat åka till Norge och jobba och definitivt inte vågat åka till ett karateläger där jag knappt kände en enda människa. Jag vet dessutom att utan estet hade jag aldrig kunnat bli instruktör på karaten. Det hade jag varit på tok för blyg för, det är ytterligare en sak som jag hade gått miste om som är helt fantastiskt,. Jag älskar att arbeta med barn så utan estet hade jag aldrig kunnat bli mitt drömyrke och framtidsplan- barnsjuksköterska. Estet fick mig även att våga att visa upp eget arbete och mitt projektarbete blev att skriva och regissera en alldeles egen pjäs, vilket blev en stor succé i mina ögon. Att få vara med och göra en stor musikal i konserthuset och gå ut och skrika på scen som rollen som präst när flera hundra människor tittade på eller att spela en galen hippie-alkis på slutproduktionen i trean är ytterligare några saker jag aldrig någonsin hade gjort utan estet.

Bästa klassen någonsin!

Det är just det här jag vill ha tillbaka, teatern som jag tyvärr har fått lägga på hyllan men som jag egentligen saknar varje dag som går. Ännu en sak jag saknar är sammanhållningen i klassen, jag har aldrig haft en klass som har varit så underbar som min studentklass. Ja listan på alla saker som har fått mig att växa kan bli en mil lång och jag kan ju inte tjata här i evigheter. Så det jag egentligen ville säga var, jävlar va kul det ska bli att träffa alla ikväll! Har saknat er, nu går vi all in!
Jag tänkte idag skriva om en film som jag tror att alla i min klass i gymnasiet kommer minnas livet ut. För som sagt gjorde vi en musikal i konserthuset
och det har jag skrivit om en gång för nästan två år sen. Jag kommer nu istället skriva om Broadwayversionen istället för filmversionen . Dessa lyckliga månader när vi alla slet som djur för att skapa vår version av musikalen...

Rent 

(2008)
Vi får följa ett gäng med ungdomar som alla försöker uppnå sina drömmar och framtidsplaner. Samtidigt försöker de klara av att betala av hyran och kämpa mot den fruktade sjukdomen AIDS.

Musikal : +++++

Handling: +++++

Skådespelare: +++++

Miljö: ++++

Genre: Drama

Alltså allt med denna musikal är så himla fantastiskt. Manuset är både sorgligt, fint och roligt. Skådespelarna är fantastiska och ja allt är suveränt helt enkelt. Vill inte recensera sönder denna musikal så jag råder er att se den.
Glöm inte att kämpa för era drömmar, det har jag gjort och jag är halvvägs där!

Ensamhet

Jag tror inte jag är så bra på just det där... ensamhet alltså. Nu menar jag inte just ensamhet i att inte ha någon, det funkade galant de åren jag var singel och nu när jag har hittat någon mår jag bättre än på otroligt länge! Nej ensamheten jag syftar på är just det stora klivet till att bli en äkta vuxen. Jag brukar skoja om att man bara är vuxen när man vill och behöver. Men det stämmer inte riktigt alla gånger. Att bli vuxen innebär att skaffa jobb, egen bostad (själv eller tillsammans med någon), skaffa ett nytt liv, vilket kommer leda till att en del saker man gillar faller bort. Alla vänner börjar bli "stora" skaffar jobb, flyttar, hinner inte med att ses som man gjorde för. Jag ska inte säga att jag inte är likadan, jag är nog en av de värsta, jag har alltid fullbokat schema kvällstid när "normalt" arbetande/studerande har tid att träffas. Så jag får ofta tacka nej till roliga händelser som någon fest eller till och med en liten filmkväll. Jag önskar verkligen det fanns mer timmar på dygnet så jag hann med att träffa alla underbara människor som jag tycker så mycket om. Så egentligen är jag inte så ofta ensam har alltid bollar i luften och till er som jag inte sett på länge ber jag om ursäkt, jag lovar att jag ska försöka bättra mig. Det är en skrämmande tanke, det där med att bli vuxen och växa ifrån många av sina vänner, men en del vet jag att jag inte vill eller tänker släppa taget om om jag så ska klamra mig fast vi deras anklar livet ut, och en del måste man tyvärr växa ifrån. Förhoppningsvis så snubblar man över varandra i framtiden och kanske hittar tillbaks, en del kanske man inte gör det med. Jag har flera vänner från när jag liten som jag trodde jag skulle träffa varje dag livet ut, men så fel jag hade. Men bara så ni vet har alla en plats i mitt hjärta livet ut och jag ska fortsätta kämpa med att behålla kontakten med så många som möjligt!

Mitt sällskap idag!

Just såna här dagar upptäcker jag hur rastlös jag är när jag inte träffar folk, jag sitter här och försöker plugga och koncentrera mig vilket är fruktansvärt tråkigt, så tråkigt att jag till och med överväger att gå och diska istället. Just nu sitter jag och tittar på en liten myra som springer över boret och filosoferar över vilket liv den här lilla myran lever egentligen. Kan dom kommunicera med varandra som vi? Har dom bästa vänner, en myra dom gillar lite extra kanske, tänk va bra i så fall, alla bor på samma plats och flyttar inte ifrån varandra i första taget. Kanske skulle vi varit myror istället?

Ett småkryps liv 

(1997) 

Vi får följa den lilla myran Flink som har bestämt sig för att rädda sin myrstack ifrån gräshopporna. Detta försöker han göra genom att anställa ett team som ska jaga bort gräshopporna. När det visar sig att Flinks mannar istället råkar vara cirkusartister blir allt genast krångligare. 

Film : +++

Handling: +++

Röster (svenska såklart): +++

Animationer: ++++

Genre: Familjefilm

Ett fint år då min syster föddes! Ännu en klassiker ifrån pixar, inte bland de bästa enligt mig men fortfarande rolig och underhållande film. Pixar lyckas med det mesta och även denna film är snygg och välgjord med genomarbetade karaktärer i hela filmen. Gräshopporna är ruggiga och jag minns att jag tyckte dom var otäcka när jag var liten. Spännande story och snyggt animerat genom hela familjen. Helt klart en bra barnfilm! 

Underhållning á la Ronneby

Hej! Det är jag igen, jo jag lever faktiskt. Praktiken är över och det är dags att återgå till mina gamla rutiner. Träna på förmiddagar och kvällar och plugga nätterna, precis så jag vill ha det! Och som alltid är jag sent ute med mitt arbete, men som alltid tror jag att jag ska hinna klart i tid. Skulle jag inte hinna så har jag redan fått mejl om att jag är godkänd på hela kursen så det känns ju betryggande och samtidigt märkligt för lärarna har varken sett arbetet eller föredraget, men jag har redan fått ett G, motivationen är på topp!
Men men, nu ska som sagt mitt normala liv dra igång igen och jag hoppas jag kan ge den intresserade lite fler inlägg i framtiden :)

I helgen har jag varit hos min snygging i Ronneby, har som alltid varit kanonmysigt och trevligt men tiden går alltid på tok för snabbt. Det har blivit lite blandad kompott av saker att göra denna helgen, det har varit loppmarknad i Brunnsparken för första gången i år för min del, alltid mysigt. Sen har det blivit glass i vårvärmen och så har vi gett de små ankorna mat, de var på lite dåligt humör och det gillas inte, vi hade frallor så det räckte till alla så det var ingen idé att bråka. Vi har lirat ett av de gamla goa skate-spelen Tony Hawk och jag har fått storstryk, men jag vann åtminstone en runda så jag kan inte vara nöjdare. Jag har även hunnit med ett endagarsläger på karaten och jag börjar känna pressen för graderingen närma sig. Jag blev även introducerad till barnspelet Mulle Meck som jag aldrig har spelat, detta tyckte Johan var så illa så jag fick sitta och spela samtidigt som han lagade mat, blev lite bortskämd men det var skoj! Det kompenserade jag sedan upp genom att hjälpa till att vårstäda hela lägenheten och fin blev den!
Men nu ska jag leta lite vetenskapliga artiklar, vi hörs snart igen!

Lite lömsk ser han allt ut!

Jag har aldrig riktigt litat på fåglar, tycker dom är lite läskiga och lömska. Men ankor är ok, dom är åtminstone söta och attackerar ju inte för att få mat. Däremot var det en fiskmås som försökte bajsa på oss, onda fågel! Men hen missade. Nej lömska små varelser de där, man vet aldrig riktigt vart man har dom, eller vad tycker ni? Jag hade då inte velat bli jagad av några fåglar!

The Birds 

(1963) 

En kvinna åker till en kuststad för att leverera några fåglar. Väl där blir hon attackerad av en mås. Men plötsligt eskalerar allt och alla fåglar börjar plötsligt attackera människor i värre och värre attacker. 

Film : ++++

Handling: +++

Skådespelare: ++++

Miljö: ++++

Genre: Skräck

En äkta klassiker av Hitchcock, inte konstigt att jag har blivit skeptisk till fåglar efter att ha sett denna film. En riktigt välgjord gammal rulle av en äkta filmskapare. En av de bästa filmskaparna genom tiderna. Ett klart måste om man gillar film, speciellt ruggiga klassiker. Filmningarna gör att det mesta ser så otäckt verkligt ut (för den tiden) och det är verkligen udda med en skräckfilm utan musik, men i den här funkar det verkligen. Som sagt en go klassiker som bör ses. 

What do you want?

Dagarna knatar på fortare än jag hinner reagera och det känns som ingenting hinner bli gjort om dagarna av det jag hade tänkt. Så jag skyller den dåliga uppdateringen på bloggen på mitt tillfälligt väldigt sega huvud (även ifall jag har slarvat en del på sistone). Idag har jag fått vara en hel dag på BVC (barnavårdscentralen). Det har varit helt otroligt roligt, blir jag någonsin sugen på ett 8-17 jobb är det helt klart det som gäller. Blir helt glad i hela mig även om det är jobbigt ibland när barnet blir väldigt ledset, men som tur väl går det snabbt över. Men som sagt BVC-sköterska är helt klart mitt framtida yrke om jag förmodan skulle bli morgonpigg.

Min lilla mammagris

Ibland, eller snarare väldigt ofta skulle jag hemskt gärna vilja veta vad min lilla katt och andra djur med för den delen tänker på. Men om vi drar min katt Zelda som exempel, hon har mat, har blivit erbjuden att gå ut och har dessutom legat och kelat hos mig hela natten, kan någon förstå vad det är hon springer runt mina ben om på morgonen? Jag tror visserligen att det är för hon märker att jag är på väg att gå hemifrån vilket hon vill förhindra. Men detta ständiga sicksackande mellan mina fötter kan minst sagt göra mig... lite irriterad då jag redan är kinkig på morgonen. Att hon dessutom försöker få mig att trilla ner för trappen är väl inte heller så snällt. Att hon inte gillar när jag har killar hemma har jag också märkt, jag tror hon ser dom som rivaler, men brukar gå ganska hyfsat om killarna bara är villiga att kela med henne på hennes villkor (vilket inte alltid är lätt) men mest är hon en liten mammagris. Våra katter har dessutom blivit extremt bortskämda med att bli följda till matskålen då min pappa alltid gör det när han är hemma. Ytterligare en grej jag inte förstår, varför kan dom inte kika i matskålen först och därefter säga till att det inte finns mat? Nej då måste man gå med att peka innan dom ger sig och påtala att jo det finns visst mat, för då går det plötsligt bra att äta. Nej dessa tosiga men otroligt keliga små katter, jag älskar otroligt mycket men ibland blir jag konfunderad. Minst en gång per dag önskar jag verkligen att jag förstod vad det är dom menar med det dom försöker säga. Fast det kanske inte heller hade varit bra alla gånger...

Dr. Dolittle 

(1998) 

Dr. Dolittle arbetar som läkare, när han var liten så hade han en gåva att kunna tala med djur, men på något vis lyckades han förtränga den här gåvan. En dag många år senare kommer hans gåva tillbaka med dunder och brak och han har svårt att kontrollera sig. Hans familj och hans omgivning tror att han har blivit psykiskt sjuk, så nu har han plötsligt två saker att handskas med. 

Film : +++

Handling: ++

Skådespelare: ++

Miljö: +++

Genre: Familjefilm

En jättesöt barnfilm! Älskade den här när jag var liten, mitt första drömyrke var ju nämligen veterinär och att kunna tala med djur var en stor önskan. En urgo söt familjefilm. Eddie Murphy kanske är lite överdriven i sin roll och en del djur är lite väl konstiga. Men de flesta röster är kanon, brukar annars inte gilla dubbade djur men det här funkar helt ok. Handlingen är ganska skoj och den är välgjord överlag Som sagt, en barnfilm, kanske inget för den lite äldre, om man då inte gillar att vara nostalgisk som jag. 

Just tell me!

Då var ytterligare en parktik-vecka över och endast två återstår, därefter blir det ingen praktik för ens termin 6, så nu är det snart tillbaks i skolbänken! Nu är det nästan helg, ikväll väntar fredagsmys med min snygging därefter ska vi träffa folk på Harrys, mycket trevligt! På lördag och söndag väntar det hela dagar sprängfyllda med karate (me like) och så får vi se vad eftermiddagarna/kvällarna har att erbjuda i helgen. Men nu till något annat:

Något som jag stör mig otroligt mycket på är det här typiska "tjejbeteendet" att om man är arg på någon så måste man tala om det för varenda människa förrutom just den man är arg på. Varför är det så? Kan man inte bara tala om vad problemet är istället för att gå runt och vara sur. Det värsta av allt är ju när personen beter sig helt normalt ska krama en och fråga hur det är med en, men sen när man vänder ryggen till så talar personen i fråga om för alla hur taskig man har varit eller vilken idiot man är. Killar (överlag) kan åtminstone tala om när det blir arga, men tjejer (överlag)  kan som sagt inte det av någon anledning vilket gör mig väldigt frustrerad, är det inte bara skönare för alla att bara lösa vad nu problemet är och gå vidare, förhoppningsvis som vänner igen. Men tala åtminstone om att det finns ett problem! 
Så nu ber jag er snällt killar och tjejer, ni som känner er träffade att snälla rara, tala om för mig (eller den ni är sur på) om jag har gjort något fel så jag åtminstone får chansen att be om ursäkt eller förklara mig, de är väl det minsta man kan begära av någon som går runt och är arg i hemlighet. Jag brukar inte bli irriterad över många grejer men sånt här stör mig otroligt, så jag säger det igen. Tala om för mig om ni är arga eller besvikna på mig! Tack på förhand!

Just nu känner mig lite som den här otroligt kloka mannen. Jag håller med till fullo! Trotts att det är mycket rom i denna kropp så kommer det ibland några kloka väl valda ord. För det är just så jag känner angående detta, problemet är inte att du är arg, problemet är att du är arg för att jag inte förstår att du är arg, men ärligtalat hur ska jag kunna veta det om du inte talar om det för mig?
Jag känner att jag säger emot en av de traditionella regler som gäller bland tjejer, man ska tydligen inte behöva tala om något sånt, för det ska bara den andra parten fatta... jag förstår inte hur det kan gå ihop alla gånger. Allt hade varit mycket lättare om man bara sa som det var.

Men vad passar då bättre än att recensera en av dessa toppenrullarna? Så att ni kan få chansen att höra ännu mer klyftiga citat.

Pirates of the Caribbean 

- The Curse of the Black Pearl

(2003) 

Den fruktade Kapten Barbossa och hans sjörövargäng är några av de mest framgångsrika piraterna som härjar. När de en dag kidnappar guvernörens dotter Elizabeth Swan bestämmer sig hennes hemliga beundrare Will Smith att rädda henne. Men för att lyckas med detta måste han ta hjälp av den ökände piraten Jack Sparrow som också vill komma åt Barbossa och hans män. Men dessa piraterna är svårare att besegra än man har kunnat ana. 

Film : +++++

Handling: +++++

Skådespelare: ++++

Miljö: +++++

Johnny Depp: +++++

Genre: Äventyr

10 år sen? Hur är det ens möjligt? Minns det som igår när jag såg denna underbara film på bio, det var då jag fick upp ögonen för min favorit-skådespelare genom alla tider! Jag kom ditt för Orlando Bloom men kom hem med ett brinnande intresse för vem denna Johnny Depp kunde vara. Min pappa sa att det var en märklig skådespelare och att detta var nog en av hans första riktigt bra roller över huvudtaget. Jag vägrade tro på det, inom en snar framtid gick det flera filmer med Johnny Depp som huvudrollsinnehavare och jag satt spikad till varje, sen dess har jag varit biten av denna talang! En förklaring till varför jag tycker att Johnny Depp är den bästa skådespelare som finns har jag kanske tagit upp tidigare, och om jag inte har det så lovar jag att göra det någon annan dag. Gör jag det nu blir det nog längsta blogginlägget jag någonsin har skrivit. Så som sagt de tar vi en annan gång. Tillbaks till filmen. Som ni förstår så tycker jag att skådespelarinsatserna, inte bara Depp, utan alla är så himla bra på olika sätt. Visst vissa är starkare än andra men överlag riktigt bra. Handlingen är grymt bra, pirater är ju alltid coola liksom, behöver ju inte säga mer om det. Kostymerna, effekterna, detaljerna och miljöerna, ja de kan inte bli så mycket bättre. Helt klart en film i världsklass i mina ögon!    

8-17, inte min grej

Allt bra med er? Med mig är det fint! Hade en otroligt trevlig och mysig påsk på alla sätt och vis och hann träffa en hel del med folk. April har nu officiellt börjat och våren bör dyka upp när som helst (får vi hoppas). Jag slapp April-skämt i år vilket var skönt, endast min mobil spelade mig ett litet spratt och la av några timmar, nu fungerar den lika illa som vanligt igen. Jag vill uppdatera mitt abonnemang nu tack! 

Det är en sak jag har upptäckt, "normala" arbetstider är verkligen inte min grej. Har först svårt att somna om kvällarna och får därmed lite sömn eftersom jag aldrig vänjer mig trotts att det nu har gått tre veckor. Att jag dessutom inte bara är morgontrött utan att jag är en jäkla stenväck zombie till klockan tio gör ju inte saken bättre. Det är ju tur att jag åtminstone kan glädja mig åt att jag trivs på min praktik och att personalen är otroligt trevlig! Men nej lite mer oregelbundna tider är mer min grej, i alla fall till att börja mitt arbetsliv med. Sen får man väl se vad som händer långt in i framtiden, men kontorsjobb blir nog aldrig min grej, inte om det är såna här kollegor i alla fall....

Kontoret 

säsong 1 

Ove Sundeberg (Solsidan), är chef för ett kontor och ser sig som en far till all sin personal. Dock kan han ibland bli lite väl personlig och en del ur personalen blir lite obekväma i hans närvaro. Men hur trevligt kan en personalstyrka ha? Eller otrevligt beroende på vems ögon man ser det. 

Serie: +

Handling: +

Skådespelare: +++

Miljö: +

Genre: Komedi

Usch, nej fy! Var den amerikanska versionen på den här serien kass så är det här ännu värre. En riktigt kass serie med noll handling och bara konstig filmning. Skådespelarna är väl ok, men det är synd att Henrik Dorsins roll (Ove Sundberg) inte riktigt håller i denna serie, förstår inte hur den har kunnat göra ytterligare en säsong. Nej undvik om ni kan tycker jag!