Att bli oberoende

Dag nummer 2 av det nya året och det invigdes med ett par timmar på gymmet. Som jag kanske har nämnt tidigare så är ju mina muskler så att säga lite ojämnt fördelade. Mina ben klarar duktigt med tyngder på de flesta maskiner men armarna, ja vi kan väl säga att de är urklena helt enkelt. Så idag blev det mage, rygg och överkropp i mängder. Mitt mål i gymmet för i år är att klara åtminstone någon dips samt minst en pull ups, vi ska se hur detta går!
Efter gymbesöket blev det middag och därefter blev det biobesök med bästa mamma, bror och syster. Har fortfarande inte sett Hobbits, känns inte helt ok, men snart har vi värmt upp med hela sagan om ringen triologin så nu är det nästan dags tycker jag. Nej idag såg vi en helt annan film, en film om att aldrig riktigt vilja bli vuxen och oberoende även ifall man tror att man är det. Innerst inne vill vi nog alla ha en snäll liten mamma som hjälper oss vid motgångar, vissa mer än andra.

Mammas pojkar 

(2012) 

Gunilla är byns präst, vilket inte går sådär väldigt bra, samtidigt försöker hon få ordning på sina söner Oden och Thor som varken vill flytta hemifrån eller skaffa familj trotts att de är 35 är gamla. 

Film: +++

Handling: ++

Skådespelare: ++++

Miljö: +++

Genre: Komedi

Ulf Malmros har ännu en gång skapat en svensk komedi om udda människor som går emot strömmen. Denna kan jag väl säga att det inte direkt var någon favorit. Visst hade den sina roliga ögonblick och jag skrattade riktigt gott stundtals. Men dessvärre var filmen enligt mig lite väl långsam i början och ibland lite väl överdriven. Bland skådespelarna var de bara igenkända och trevliga ansikten och det är ju positivt. Man ser att filmningarna och storyn ropar Ulf Malmros på långa vägar, men det är ett plus då hans filmer i vanliga fall är riktigt bra. Jag ska inte säga att den var dålig, för som sagt den hade sina goda stunder, jag önskar bara att handlingen skulle ge lite mer. Men gillar man Mr. Malmros så bör ni ju inte förbigå denna film.