Hej! De här är alltså min blogg, eller min filmblogg som jag kallar det. Vid varje inlägg lägger jag upp en recension av en film jag har sett. I övrigt skriver jag om mitt liv och tankar, om mina upplevelser i vardagen helt enkelt. Jag är nu för tiden färdigutbildad sjuksköterska och har världens mest fantastiska arbete. På min fritid tränar jag en hel del, mest karate, sporten som jag älskar. Jag fotar mycket och gillar allt som har med estetik att göra. Men resten kan ni få läsa om själva. Hoppas ni gillar min blogg!
Carpe Noctem
//Zimonze

söndag 31 juli 2011

Trött som efter 26 år i djungeln ^^

Hejsan!!
Är nu hemma efter en lååång dag på jobbet... bara 14 timmar, mamma var snäll och hämtade mig så jag slapp att gå hem i alla fall. Tack snälla mamma <3
Har helt galen träningsverk sen igår också, jag och Jacob var ute och joggade och sen körde vi styrketräning, det känns att man inte har tränat på länge, man hinner ju inte det så mycket när man jobbar hela tiden tyvärr.
Men i höst ska det bli massa träning!!! :)
Slutsats: Jag är alltså sjuukt sliten idag, dock förmodligen inte lika sliten som Alan Parrish som fick spendera 26 år i djungeln..... någon som har räknat ut vilken film det är jag ska prata om idag??

Jumanji (1995)
Alan Parrish hittar en dag ett konstigt brädspel nergrävt i marken, han blir nyfiken och tar med det hem, han och hans kompis Sarah bestämmer sig för att prova spelet när det är Alans tur kommer det upp i spelet att Alan får stanna i djungeln tills någon slår åtta eller fem. Alan Parrish försvinner in i spelet, i skräck flyr Sarah därifrån.


26 år senare hittar syskonen  Judy och Peter spelet och även dom bestämmer sig för att spela, Peter lyckas slå en femma och ut ur spelet 26 år senare kommer Alan. I jumanjis regler står det att man måste spela klart för att allt ska bli som det brukar igen... kommer de våga spela klart när de inte vet vad som väntar här näst i spelet? 


Mitt betyg:
Film: ++++
Handling: +++++
Skådespelare: +++++ 
Produktionen: ++++ 
Regi: ++++
Miljö: +++++




lördag 30 juli 2011

Min käre bror

Nu för tiden verkar det som om alla har bloggar, och jag har många gånger tänkt tanken, har folk verkligen så intressanta liv att man kan blogga varje dag?! Jag har det inte men jag bestämmde mig för att skapa en blogg som alla kan ta del av i alla fall. Film är något nog alla tittar på. 



Min inspirationskälla till denna blogg är min älskade bror Jimmy som har lärt mig en massor om film och gjort så jag har blivit intresserad av detta. 
Enda sen vi var små har vi tittat på massor av film tillsammans och han har den största filmsamling jag har sett, han har alltid något nytt att titta på... eller de gamla man älskar så de är bara att välja och vraka. 














Jag tycker därför att det inte är mer än rätt att mitt första inlägg här i min blogg handlar om en film jag och Jimmy ser varje år tillsammans: Fredagen den trettonde. 
En film som jag såg för första gången i mitt liv när jag var sju år (kanske därför jag blev som jag blev) tillsammans med min käre bror.


Ni som inte har sett denna kan jag varmt rekommendera den. Det är en äkta skräckklassiker från 80-talet som man borde ta sig tiden att se, en mycket välgjord film där man till och med blir lite rädd ibland. Kevin Bacon är bl.a. med och är fantastiskt duktig tycker jag. 




Fredagen den 13:e handlar om ett sommarläger som heter Camp Crystal Lake. Det ska nyöppnas eftersom det stängdes för många år sen efter en drunknigsolycka, em liten pojk vid namn Jason Voorhees dör. Men det är nyöppning de blir varnade för att öppna upp denna plats igen men tar inte den gamla spöhistorien på allvar. De nya ungdomsledarna kommer på plats men börjar försvinna en efter en...


Mitt betyg: 
Film: ++++
Handling: +++++
Skådespelare: ++++ 
Produktionen: ++++ 
Regi: ++++
Miljö: +++++


Helt enkelt en klassiker som bör ses!