10års jubileum!

10år... det är helt sjukt. Tisdag vecka 8 2003 var en stor dag i mitt liv. En dag som har format mig som människa och person. Min första dag i något som kommer att bli en stor del av min identitet och mitt liv. Något som jag nu spenderar otaliga timmar i veckan åt, både för mig själv, med andra och för andra. Jag var tio år gammal, jag och min kompis fick ett blad i skolan om olika roliga grejer man kunde få prova på under sportlovet. Vi bestämmde för att vi skulle prova på något som lät coolt liksom. Och så blev de, båda blev bitna direkt efter första passet och vi tränade flera år tillsammans. Visst har sporten haft sina toppar och dalar, vissa perioder så var jag så trött på allt att jag helt enkelt inte gick dit, men när jag väl fan motivationen igen var den större än någonsin. Andra dalar som funnits är att det var där jag för första gången fick ett astmaanfall, det är även platsen där jag har slitit upp min höftskada hundra gånger, där jag har fått stukade handleder, fläskläppar och näsblod, dagar man bara velat gråta av ilska för att man inte lyckas med det man vill. Men det är just när man vinner över motgångarna det känns så fantastiskt och man inser att det är värt allt. Det har funntis fantastiska tillfällen och dagar som nästlat sig fast i minnet coh som förmodligen aldrig kommer att försvinna. Som på bältescermonin till mitt första bruna bältet när jag fick stipendie efter att ha varit på alla pass hela terminen, dessutom dubbla pass, förrutom en enda dag på hela terminen. De goda minnena är många och fantastiska, känslor som uppstår när man får in ett klockrent slag eller när man plötsligt känner, att wow nu fattar jag! Jag har en lång väg kvar och man blir aldrig klar, just nu kämpar jag för att få ta mitt andra svarta bälte, jag har varit instruktör i två år ca och jag känner att jag kommer aldrig någonsin tröttna på den här sporten, livsstilen(!) igen trotts att den har funnits hos mig i över halva mitt liv. Jag minns att när jag bara tränat i något år fick vi fylla i en blanket om vad vårt mål med karaten var, jag skrev att jag tänkte nå till det sista svarta bältet, höga drömmar och jag fortsätter kämpa. Jag har många att tacka för att jag har kommit så långt som jag har gjort, alla instruktörer jag tränat för genom alla år, båda klubbarna jag har tillhört, alla fantastiska medlemmar som finns där och uppmuntrar mig när jag behöver det som mest. Och ett extra stort tack, ett tack som inte ens går att sätta ord på vill jag ge till min sensei Nicklas Krona som har plågat och stöttat mig genom dessa tio åren, jag hade inte varit kvar om det inte vore för att du inspirerar mig till att fortsätta kämpa, så tack, tusen tack! Hoppas du står ut med mig ett bra tag till för jag tänker då inte sluta! Jag tror alla har förstått vad de är för något jag pratar om och just därför känns dagens film ganska naturlig då detta kan vara den mest kända karatefilmen genom tiderna! 

Karate kid

(1984) 

Daniel och hans mamma flyttar till Kalefornien och Daniel ställs inför den svåra uppgiften med att skaffa nya vänner. När han dessutom råkar bli ovän med ett gäng vid namn Cobra Kai som tränar karate blir hans chanser ännu mindre. Daniel träffar en tjej som han blir vän med, men det visar sig att hon är flickvän till Cobra Kais ledare. Daniel vill mest av allt lyckas med att imponera på tjejen men vill samtidigt inte hamna i bråk. När han sedan upptäcker att hans hyresvärd är en mästare i karate ber Daniel mister Miyagi att hjälpa honom, men träningen blir inte riktigt som väntat.

Film: +++++

Handling: ++++

Skådespelare: ++++

Miljö: +++++

Genre: Action/drama

 

Underbar film! Har inte hört någon tala illa om denna film som har sett den, och alla har vi nog hört utrycket wax on, wax off. Se den, detta är en klassiker som bara måste ses.

You can't hurry love!

Singlarnas skräck! Det är den 14 februari de, paren blir plötsligt urgulliga och skickar både blommer och choklad som hoppar upp för alla på facebooksidan, under tiden går singlarna och gömmer sig någonstans och dyker upp igen den 15e. Hur firade jag min alla <3-dag då? Jo började med lunch och trevligt eftermiddagssällskap, därefter blev det pilbåge för hela slanten, gick tusen gånger bättre en sist! Smällde dessutom flera ballonger och känner att tekniken börjar sätta sig lite grann, de blir bara roligare och roligare för varje gång. Fick även ännu fler bra tips idag, längtar redan tills nästa vecka! Därefter blev de yatzy, gick skräp första rundan men därefter så blev det en utklassningsrunda från min sida, behövde inte stryka någonting och slutade på 549 poäng vilket är poängrekord för min del, känns som om flytet har varit med mig idag!

Men har inte blivit träffad av några amos pilar än så länge, men vem vet de kanske kommer, man ska ju inte stressa. Har varit singel i 1,5 år nu så ytterligare en alla hjärtans dag utan någon pojkvän kändes faktiskt inte så jobbigt detta året.
Det är som den här passande låten för alla dagens singlar som just denna dag nog känner sig lite extra stressade när man inte har någon att fira "kärlekens dag med".


You can't hurry love
No, you just have to wait
She said love don't come easy
It's a game of give and take

You can't hurry love
No, you just have to wait
You got to trust, give it time
No matter how long it takes

Men det är som texten säger man kan inte stressa på kärleken, den dyker upp när den dyker upp. Men jag tycker inte man ska tycka illa om den här dagen egentligen som många gör. Många säger att den är ytlig och så vidare, en löjlig dag som bara finns för att affärerna ska tjäna pengar.Visst de kanske den är, men visst är det en fin tanke med det hela, och man behöver ju faktiskt inte fira med sin partner, man kan göra som jag och Julia och sticka och skjuta några pilar! Men alla kan ju försöka vara lite extra trevliga mot varandra, speciellt då oss singlar emellan eller va säger ni? Men man får ju i alla fall hoppas att de som ogillar dagen inte gör de allt för mycket, det finns ju till och med dom som hatar alla hjärtansdag mer än någonting annat och då kan de ju bli väldigt otrevligt!

Valentine 

(2000)

Kate, Paige, Dorothy, Lily och Shelly har varit kompisar sen dom gick i skolan, de hänger fortfarande ihop nu många år senare och alla har samma dröm. Att hitta den perfekta mannen i sina liv. När de sedan blir dags för alla hjärtans dag så får alla tjejerne plötsligt varsitt obehagligt kort ifrån okänd avsändare, de hela börjar som ett sjukt skämt, men de visar sig ligga mer sanning i korten än de kunnat ana. 

Film: +++

Handling: ++

Skådespelare: +++

Miljö: +++

Genre: Skräck

Hmm ja, lite B-skräckis egentligen. Lite småruggig med otäck stämning i filmen, själva handlingen är ganska långsökt och skådespelarna är väl inga höjdare, men trotts det har jag en liten förkärlek till den här filmen. Just det här med att det är en så pass sorglig dag för många och lycklig för många gör att filmen utspelar sig på en ganska bra dag för just en mördare. En svartsjuk människa mot hela världens lyckliga par, lite lagom läskig för dom som inte gillar skräckis, och en ganska klockren film för er som inte gillar romantiska filmer kan man väl säga. 

Imorgon är det en ny helt vanlig dag glöm inte att visa varandra kärlek då med! 

Tillbaka i de gamla livet, snart!

Sista tiden på sjukhuset var ingen höjdare då jag fick sova i korridoren, kan väl sammanfatta det sista dygnet där som hemskt, då jag fick uppleva ekande tv-apparater från olika rum, tända lampor sent och vakna av dem på tok för tidigt, spring och annat jobbigt med endast 3,5 timmars sömn som slutresultat. Det var självklart ingens fel, men jag kommer ha mycket större förståelse för alla sjuka människor på sjukhuset. Det är inte kul alls, så jag valde att bli utskriven dagen efter och  är nu nästan helt återställd, magen bråkar fortfarande lite och efter första vecka på praktiken har det varit en trött helg. Men det känns fantastiskt att ha fått komma igång på sin nya praktik, en så länge trivs jag jättebra och har en kanon-handledare och alla är trevliga så de här kommer nog bli finfint. I helgen har jag börjat försöka träna lite också, de har gått lite trögt men det kommer nog snart hoppas jag.
Så helgen har varit lugn, lite film, spel och myskväll hos Therese m.m. Precis lagom helt enkelt. Idag har det ju varit fantastiskt väder också så det fick bli en långpromenad och tack vare strålande sol kunde jag få ta på mig den bästa accessoaren som finns. Solglasögon! Första gången för i år och jag kan se ljuset i tunneln till våren trotts att de kom ny snö igår. Solglasögon är ju helt klart en av mina favoritsaker att ha på mig, fruktansvärt bekvämt och snyggt, man kan titta vart man vill (att spana in någon utan att de blir pinsamt är ju riktigt bra) och jag behöver inte tänka på sminket. Fantastiskt helt enkelt.


Bakom mina solglasögon
kan jag va' mig själv.
Allting blir så vackert genom,
genom mina solglasögon, är ljuset alltid gult.
Allting känns så riktigt bakom.



De är inte lika kul när andra personer har solglasögon och man blir osäker på vart de tittar, fast å andra sidan så är det bra ibland att de har solglasögon så man vet vart de befinner sig i alla fall.

Invisible man 

(2000) 

Sebastian Cane är vetenskapsman och tillsammans med sina kollegor har de forskat fram ett serum som gör varelser osynliga. När det är dags för tester på en människa bestämmer sig Sebastian att testa det på sig själv. Men serumet gör inte bara att man inte syns för omvärlden utan det påverkar även den mentala hälsan... 

Film: +++

Handling: ++

Skådespelare: +++

Miljö: +++

Effekter: ++++

Genre: Skräck/Thriller

Väldigt intressant och ganska spännande film, ganska obehaglig och väldigt häftig. Coola effekter och Kevin Bacon är ju en av mina favoritskådespelare så han höjer ju filmer ytterligare, de andra skådespelarna är inte lika bra tyvärr. Handlingen är lite tunn och det händer inte allt för mycket, men som sagt så gör effekterna och stämningen i filmen en hel del! Lite lagom läskig film för er som inte är överförtjusta i skräckfilmer.