På sistone har jag jobbat extremt mycket nätter och jag bara älskar det! Jag har alltid varit en nattmänniska och hatat att stiga upp tidigt. Det är inte många barn i 3-4 års åldern som inte orkar stiga upp till barnprogrammen på lördagsmorgonen så att föräldrarna måste spela in det för att deras dotter annars blir helt förkrossad. Det är inte heller helt vanligt att barn i lågstadie- åldern försover sig till skolan, de hjälper ju inte mycket att ens pappa är en lika go sjusovare han som inte vaknar av väckarklockan och man bland annat missar fackeltåget i skolan. Ja jag är fortfarnde en aning bitter över att när jag äntligen var äldst på Backabo-skolan så försov vi oss så jag inte fick bära facklan till kyrkan. Istället fick jag möta upp klassen i kyrkan och när man nyss fyllt 9 så brukar man inte tycka själva kyrkan är så där vansinnigt rolig. Men nattetid är den tid på dygnet som jag är som mest kreativ och jag får som mest gjort, jag gillar stämningen på natten. Det känns som om världen står stilla nattetid och att man på något sätt hör världen som man inte riktigt gör när alla är vakna och allt surrar omkring en. Jag kan prata timmavis om varför jag gillar natten mer än en tidig morgon men jag ska inte trötta ut er. Tillbaks till ämnet. Det svåra är bara att bestämma sig för hur mycket man ska vända tillbaka dygnet när man bara är ledig ett par nätter. Behåller man sitt nattdygn helt och hållet förlorar man mycket social tid, men om man vänder dygnet helt är man så vansinnigt seg i huvudet vid 4-tiden första natten man jobbar igen, de svåra är att hitta den perfekta balansgången.
Jag kan i alla falll konstatera till hundra procent att jag är en nattmänniska, och alla som har sett mig en tidig morgon kan intyga det!
Men hur mycket jag än älskar natten älskar jag även solljus och värme. Jag hade inte stått ut i totalt mörker och kyla i allt för långt td. Även i fall jag själv har fått anklagelsen att aldrig sova och att jag är ett nattväsen så kan jag faktiskt vistas i solen, till skillnad mot vissa varleser.
Frostbiten
2006
Läkaren Annika har bestämt sig för att flytta till en stad i Norrbotten för att forska genetik tillsammans med en av de främsta forskarna inom området. Annikas tonårsdotter Saga flyttar också med. Hon är dock inte lika postiv till den dystra mörka lilla staden men träffar snabbt en tjej som heter Vega som hon börjar umgås med. Märkliga saker börjar hända i staden och på sjukhuset och Annika märker allt för sent att något inte står rätt till. Och om det inte var kusligt nog i staden så dröjer det en hel månad innan staden får se solljus igen.
Film: ++ - (2,5)
Handling: ++
Skådespelare: +++
Miljö: ++++
Effekter: ++++
Genre: Skäck/komedi
Inledningen av filmen är riktigt oväntat bra. Tyvärr håller inte resten av filmen samma standard. Effekterna och stämningen i filmen är faktiskt riktigt bra och skådespelarna är godkända för svensk skräckfilm. Tyvärr är handlingen skum och hackig, man hoppar alldeles för mycket mellan olika delar hos olika personer som man blir helt förvirrad. Skumma inslag som pratande hundar gör filmen skrattretande på ett dåligt sätt trotts att det är en skräck/komedi. Filmen håller hög klass på en del punkter men tyvärr är handlingen alldeles för dålig för ett högre betyg. Svenskt mästerverk? Not so much men effekterna och stämningen i filmen för som sagt toppbetyg, hade den fortsatt i den andan hade den fått klart högre betyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar