Best decisions

Slutproduktion i trean, jag & Julia

Ikväll händer det något mycket spännande och roligt! Ikväll firar det estetiska programmet i Karlskrona 20 år. Det ska firas i Östersjöhallen med lite förfriskningar, underhållning och de bästa människorna som finns. För er som inte visste det gick jag estetprogrammet på gymnasiet, med inriktning musikal. Jag ville egentligen gå inriktning teater men den blev bortplockad just det året jag sökte. Men vad gör det nu så här i efterhand? På de tre åren jag gick gymnasiet utvecklades jag som människa mer än jag någonsin gjort.
Den första teaterlektionen vi hade var hemsk, jag ville gråta, byta program. Det var det mest hemska jag hade varit med om i hela mitt liv. Att sen dessutom ha danslektioner när jag knappt hade dansat under hela mitt liv (ja förutom "Backabodansen" samt en buggkurs när jag var i tioårsåldern) var bland det pinsammaste jag har gjort. Jag har aldrig känt mig så fånig och ful som när jag dansade balett. Visst låter det som en bra start på gymnasietiden?

Min underbara projektarbetesgrupp!

Nej det tyckte inte jag heller, men just dessa hemska stunder gjorde att man växte som människa och när jag sedan beslutade att stanna kvar var det det bästa jag har gjort! Dessutom vände det snabbt och allt vi gjorde blev plötsligt roligt vilket gjorde skolgången otroligt lätt. När jag började på estet var jag en mycket liten människa inombords, jag avskydde att ta plats mer än något annat bland folk jag inte kände och var otroligt rädd för att prova nya saker. Efter mina tre år på estet hade jag växt som människa, plötsligt har jag inga problem med att ta plats, våga prata eller ta steget att göra något jag vill men inte riktigt vågar. Jag vet att om jag inte hade gått estet hade jag aldrig vågat åka till Norge och jobba och definitivt inte vågat åka till ett karateläger där jag knappt kände en enda människa. Jag vet dessutom att utan estet hade jag aldrig kunnat bli instruktör på karaten. Det hade jag varit på tok för blyg för, det är ytterligare en sak som jag hade gått miste om som är helt fantastiskt,. Jag älskar att arbeta med barn så utan estet hade jag aldrig kunnat bli mitt drömyrke och framtidsplan- barnsjuksköterska. Estet fick mig även att våga att visa upp eget arbete och mitt projektarbete blev att skriva och regissera en alldeles egen pjäs, vilket blev en stor succé i mina ögon. Att få vara med och göra en stor musikal i konserthuset och gå ut och skrika på scen som rollen som präst när flera hundra människor tittade på eller att spela en galen hippie-alkis på slutproduktionen i trean är ytterligare några saker jag aldrig någonsin hade gjort utan estet.

Bästa klassen någonsin!

Det är just det här jag vill ha tillbaka, teatern som jag tyvärr har fått lägga på hyllan men som jag egentligen saknar varje dag som går. Ännu en sak jag saknar är sammanhållningen i klassen, jag har aldrig haft en klass som har varit så underbar som min studentklass. Ja listan på alla saker som har fått mig att växa kan bli en mil lång och jag kan ju inte tjata här i evigheter. Så det jag egentligen ville säga var, jävlar va kul det ska bli att träffa alla ikväll! Har saknat er, nu går vi all in!
Jag tänkte idag skriva om en film som jag tror att alla i min klass i gymnasiet kommer minnas livet ut. För som sagt gjorde vi en musikal i konserthuset
och det har jag skrivit om en gång för nästan två år sen. Jag kommer nu istället skriva om Broadwayversionen istället för filmversionen . Dessa lyckliga månader när vi alla slet som djur för att skapa vår version av musikalen...

Rent 

(2008)
Vi får följa ett gäng med ungdomar som alla försöker uppnå sina drömmar och framtidsplaner. Samtidigt försöker de klara av att betala av hyran och kämpa mot den fruktade sjukdomen AIDS.

Musikal : +++++

Handling: +++++

Skådespelare: +++++

Miljö: ++++

Genre: Drama

Alltså allt med denna musikal är så himla fantastiskt. Manuset är både sorgligt, fint och roligt. Skådespelarna är fantastiska och ja allt är suveränt helt enkelt. Vill inte recensera sönder denna musikal så jag råder er att se den.
Glöm inte att kämpa för era drömmar, det har jag gjort och jag är halvvägs där!