Dagarna knatar på fortare än jag hinner reagera och det känns som ingenting hinner bli gjort om dagarna av det jag hade tänkt. Så jag skyller den dåliga uppdateringen på bloggen på mitt tillfälligt väldigt sega huvud (även ifall jag har slarvat en del på sistone). Idag har jag fått vara en hel dag på BVC (barnavårdscentralen). Det har varit helt otroligt roligt, blir jag någonsin sugen på ett 8-17 jobb är det helt klart det som gäller. Blir helt glad i hela mig även om det är jobbigt ibland när barnet blir väldigt ledset, men som tur väl går det snabbt över. Men som sagt BVC-sköterska är helt klart mitt framtida yrke om jag förmodan skulle bli morgonpigg.
 |
| Min lilla mammagris |
Ibland, eller snarare väldigt ofta skulle jag hemskt gärna vilja veta vad min lilla katt och andra djur med för den delen tänker på. Men om vi drar min katt Zelda som exempel, hon har mat, har blivit erbjuden att gå ut och har dessutom legat och kelat hos mig hela natten, kan någon förstå vad det är hon springer runt mina ben om på morgonen? Jag tror visserligen att det är för hon märker att jag är på väg att gå hemifrån vilket hon vill förhindra. Men detta ständiga sicksackande mellan mina fötter kan minst sagt göra mig... lite irriterad då jag redan är kinkig på morgonen. Att hon dessutom försöker få mig att trilla ner för trappen är väl inte heller så snällt. Att hon inte gillar när jag har killar hemma har jag också märkt, jag tror hon ser dom som rivaler, men brukar gå ganska hyfsat om killarna bara är villiga att kela med henne på hennes villkor (vilket inte alltid är lätt) men mest är hon en liten mammagris. Våra katter har dessutom blivit extremt bortskämda med att bli följda till matskålen då min pappa alltid gör det när han är hemma. Ytterligare en grej jag inte förstår, varför kan dom inte kika i matskålen först och därefter säga till att det inte finns mat? Nej då måste man gå med att peka innan dom ger sig och påtala att jo det finns visst mat, för då går det plötsligt bra att äta. Nej dessa tosiga men otroligt keliga små katter, jag älskar otroligt mycket men ibland blir jag konfunderad. Minst en gång per dag önskar jag verkligen att jag förstod vad det är dom menar med det dom försöker säga. Fast det kanske inte heller hade varit bra alla gånger...
Dr. Dolittle
(1998)
Dr. Dolittle arbetar som läkare, när han var liten så hade han en gåva att kunna tala med djur, men på något vis lyckades han förtränga den här gåvan. En dag många år senare kommer hans gåva tillbaka med dunder och brak och han har svårt att kontrollera sig. Hans familj och hans omgivning tror att han har blivit psykiskt sjuk, så nu har han plötsligt två saker att handskas med.
Film : +++
Handling: ++
Skådespelare: ++
Miljö: +++
Genre: Familjefilm
En jättesöt barnfilm! Älskade den här när jag var liten, mitt första drömyrke var ju nämligen veterinär och att kunna tala med djur var en stor önskan. En urgo söt familjefilm. Eddie Murphy kanske är lite överdriven i sin roll och en del djur är lite väl konstiga. Men de flesta röster är kanon, brukar annars inte gilla dubbade djur men det här funkar helt ok. Handlingen är ganska skoj och den är välgjord överlag Som sagt, en barnfilm, kanske inget för den lite äldre, om man då inte gillar att vara nostalgisk som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar