Ensamhet

Jag tror inte jag är så bra på just det där... ensamhet alltså. Nu menar jag inte just ensamhet i att inte ha någon, det funkade galant de åren jag var singel och nu när jag har hittat någon mår jag bättre än på otroligt länge! Nej ensamheten jag syftar på är just det stora klivet till att bli en äkta vuxen. Jag brukar skoja om att man bara är vuxen när man vill och behöver. Men det stämmer inte riktigt alla gånger. Att bli vuxen innebär att skaffa jobb, egen bostad (själv eller tillsammans med någon), skaffa ett nytt liv, vilket kommer leda till att en del saker man gillar faller bort. Alla vänner börjar bli "stora" skaffar jobb, flyttar, hinner inte med att ses som man gjorde för. Jag ska inte säga att jag inte är likadan, jag är nog en av de värsta, jag har alltid fullbokat schema kvällstid när "normalt" arbetande/studerande har tid att träffas. Så jag får ofta tacka nej till roliga händelser som någon fest eller till och med en liten filmkväll. Jag önskar verkligen det fanns mer timmar på dygnet så jag hann med att träffa alla underbara människor som jag tycker så mycket om. Så egentligen är jag inte så ofta ensam har alltid bollar i luften och till er som jag inte sett på länge ber jag om ursäkt, jag lovar att jag ska försöka bättra mig. Det är en skrämmande tanke, det där med att bli vuxen och växa ifrån många av sina vänner, men en del vet jag att jag inte vill eller tänker släppa taget om om jag så ska klamra mig fast vi deras anklar livet ut, och en del måste man tyvärr växa ifrån. Förhoppningsvis så snubblar man över varandra i framtiden och kanske hittar tillbaks, en del kanske man inte gör det med. Jag har flera vänner från när jag liten som jag trodde jag skulle träffa varje dag livet ut, men så fel jag hade. Men bara så ni vet har alla en plats i mitt hjärta livet ut och jag ska fortsätta kämpa med att behålla kontakten med så många som möjligt!

Mitt sällskap idag!

Just såna här dagar upptäcker jag hur rastlös jag är när jag inte träffar folk, jag sitter här och försöker plugga och koncentrera mig vilket är fruktansvärt tråkigt, så tråkigt att jag till och med överväger att gå och diska istället. Just nu sitter jag och tittar på en liten myra som springer över boret och filosoferar över vilket liv den här lilla myran lever egentligen. Kan dom kommunicera med varandra som vi? Har dom bästa vänner, en myra dom gillar lite extra kanske, tänk va bra i så fall, alla bor på samma plats och flyttar inte ifrån varandra i första taget. Kanske skulle vi varit myror istället?

Ett småkryps liv 

(1997) 

Vi får följa den lilla myran Flink som har bestämt sig för att rädda sin myrstack ifrån gräshopporna. Detta försöker han göra genom att anställa ett team som ska jaga bort gräshopporna. När det visar sig att Flinks mannar istället råkar vara cirkusartister blir allt genast krångligare. 

Film : +++

Handling: +++

Röster (svenska såklart): +++

Animationer: ++++

Genre: Familjefilm

Ett fint år då min syster föddes! Ännu en klassiker ifrån pixar, inte bland de bästa enligt mig men fortfarande rolig och underhållande film. Pixar lyckas med det mesta och även denna film är snygg och välgjord med genomarbetade karaktärer i hela filmen. Gräshopporna är ruggiga och jag minns att jag tyckte dom var otäcka när jag var liten. Spännande story och snyggt animerat genom hela familjen. Helt klart en bra barnfilm!