Baby we were born to run!

Jag vet! Illa att jag har hållit mig gömd från bloggen nu ett tag. Det är sommaren som tar över och vara ute känns lite mer inbjudande än att sitta vid datorn. De senaste dagarna/veckan har jag spenderat tillsammans med fina människor på grillfest, fest och utgång i Karlshamn på Östersjöfestivalen (där jag förövrigt fick höra en av de bästa Dj's jag någonsin har hört, han fick verkligen igång publiken och blandade alla musikgenrer, de som har betvivlat att jag fortfarande är hårdrockare kan andas ut, för när han började spela hårdrock dansade jag loss mer än vad någonsin har gjort på dansgolvet i Karlskrona). Vad mer vad mer? Lite volleyboll, bad och lite karate, alltid lika fint!

Lyckan som uppstår av några
plastarmband är obeskrivlig 

I Torsdags åkte hela familjen upp till Ullared för att shoppa sönder lite av våra löner. Man hittar alltid mer än man borde och jag handlade för mycket mer än planerat! Men de var ju inte den största anledningen till att vi hyrde en stuga i Ullared. Den största anledningen var såklart att vi skulle till Ullevi i Göteborg i fredags.

Vi kom till Ullevi vid cirka 16.00 satte och och vilade och väntade på att den massiva kön skulle röra på sig. Vi hade ju ändå inte planerat att stå jättelångt fram. 16.55 joinar vi kön och får vänta i 20 minuter innan de börjar röra sig. Plötsligt ropar någon ut att man kan gå till höger för där finns en kö till. Vi följer en ström av sisådär 20 människor och poff! Vi är inne på Ullevi. Var är alla människor då? Ja de kan man undra. Plötsligt drar pappa iväg i en rasande fart och vi andra följer med. Vi står där alla helt chockade och inser att vi har hamnat i det inhägnade området längst fram. Vi hämtar våra band och går och köper lite vatten. Alla är i chock över att vi har haft sånt flyt att vi plötsligt stå längst fram. Tre timmars väntan tog nu sin början.

Klockan åtta hade hela ståplatsen rest på sig och stod och pirrade av förväntan. Om en halvtimme var det dags. Det var dags för det 60 000 människor (och mer därtill) väntat på sen biljetterna släpptes. De var då magin började 3 timmar och 45 minuter av ren magi. De var de mest otroliga jag sett, skratt, dans, sång och en hel del gråt blev det inne på Ullevi när Bruce Springsteen & the E street band gjorde kvällen till en helt otrolig upplevelse.Efter 3 timmar och 45 minuter ville man bara se mer och man hade fortfarande massor av låtar som man fortfarande ville höra. Men ändå var de den mest osannolika jag varit med om och jag var i fullständig chock efteråt. De var bland de absolut bästa jag har varit med om och nu har jag äntligen förstått innebörden av "hade jag dött nu hade jag i alla fall dött lycklig", för just i den stunden kunde jag inte varit lyckligare. I min blogg har jag toppbetyget 5/5 men den här konserten spränger den gränsen stort och kan man ge 6/5 så gör jag de nu med en gång. Är fortfarande helt i chock... hade jag kunnat spola tillbaks tiden och få göra om de så hade jag gjort de utan att tveka en sekund.

Click 

(2006) 

Alla har nog någon gång önskat att de kunde spola tillbaks, deleta, eller skippa delar av sitt liv. Tänk om man fick en fjärrkontroll som gav dig möjligheten att göra allt de där. Micheal Newman har allt man kan önska sig, fru, barn, hund, villa och ett välbetalt jobb. De enda han saknar är tid... 

Film: ++++
Handling: +++++
Skådespelare: ++++
Miljö: ++++
Genre: Drama/komedi

En helt fantastisk film med ett riktigt bra budskap. En djup film samtidigt som man blir inbjuden till många skratt, mycket tack vare Adam Sandler. En film som fullständigt har fastnat i min hjärna och som jag verkligen uppskattar otroligt. Välgjord, duktiga skådisar. Allt bara... klickar! 

PS. Om du plötsligt tar av dig skorna under konserten för att du har ont i fötterna så tittar alla människor runt omkring dig ganska roat. DS.