Ibland ska man ha tur

Jo tack, resan gick bra, jag hade världens flytt på både resan dit och hem. Jag åkte ju dirket efter ett nattpass på praktiken som var mitt sista arbetespass, det var lite tungt men tåg&bussresan gick snabbt tack vare att jag sov nästan hela vägen. Därefter blev det ombordstigning på flygplanet, flög med SAS, jag har ju alltid trott att det uttalades som ett ord och inte var ett bokstaverat namn S-A-S. Så jag började först undra när piloten sa välkommen till oss på S-A-S, det lät helt fel, speciellt i de halvdåliga högtalarna. Men det kanske är bra att heta något som är så påminnande om SOS. Det måste i alla fall vara enkelt att skicka nödanrop.
Efter flygturen till Oslo var det dags att ta sig till Sandvika och det gör man på bästa genom flygtåget... eller heter det tågflyget. Jag tycker båda låter helt fel. Flygtåget låter som ett flygande tåg, men tågflyget låter mer som att det åker ett tåg istället för ett flyg. Men hur som helst, jag hann med flygtåget/tågflyget med cirka 2 minuter! Därefter började mina trevliga dagar i Norge där jag hittade massor att köpa, även såna saker som jag har letat efter och mycket var på nedsänkt pris och de gillar vi ju.
Sista dagen i Norge hade jag och pappa världens flyt med byta av bussarna de tajmade oss hela tiden. På hemresan trodde jag att jag skulle få ta tåget hem som gick 21.06 eftersom jag skulle landa 19.55 fanns det inte en chans att jag skulle hinna med tåget som skulle gå 20.06, men tack vara medvind så hann jag med tåget 20.06 med cirka en halv minuts marginal. När vi sedan kom till Kristianstad så stod det att tåget plötsligt var påväg till Malmö igen och att tåget var försenat, men det var det inte så jag var hemma i beräknad tid. Så om man säger så här... jag hade ganska så jättemycket tur på min resa, men ibland ska man ju ha det med.

När man ska iväg på såna här resor är ju inte planen speciellt stora, matvagnen hinner knappt komma ut och det enda som serveras är knäckebröd, muffins, läsk och kaffe. Det är ju inte riktigt i stil med de superstora planen som ska resa runt halva jorden. Men å andra sidan kanske det är bra, för i dom planen verkar man ju kunna gå vilse.

Flightplan 

(2005) 

Kyle Pratt bordar ett plan från Berlin till New York tillsammans med sin dotter, det är en lång resa och Kyle somnar på planet. När hon vaknar är hennes dotter försvunnen, men ingen verkar har sett hennes dotter på planet över huvudtaget och personalen i planet börjar ifrågasätta om hon verkligen hade sin dotter med sig. 

Film: +++
Handling: ++++
Skådespelare: ++++
Miljö: ++++

Genre: Thriller

Jodie Foster är ett alltid lika säkert kort och strålande bra även i denna roll. Filmen börjar mycket bra och är spännande och man blir nyfiken. Tyvärr blir slutet ganska så mycket av en flopp, orealistiskt och lite långsökt. Men överlag en helt ok film.