Hej! De här är alltså min blogg, eller min filmblogg som jag kallar det. Vid varje inlägg lägger jag upp en recension av en film jag har sett. I övrigt skriver jag om mitt liv och tankar, om mina upplevelser i vardagen helt enkelt. Jag är nu för tiden färdigutbildad sjuksköterska och har världens mest fantastiska arbete. På min fritid tränar jag en hel del, mest karate, sporten som jag älskar. Jag fotar mycket och gillar allt som har med estetik att göra. Men resten kan ni få läsa om själva. Hoppas ni gillar min blogg!
Carpe Noctem
//Zimonze

söndag 19 augusti 2012

En människas bästa vän

Första veckan är avklarad, jisses va tiden går fort. Snart börjar skolan igen och jag ser verkligen fram emot de, den här terminen verkar faktiskt riktigt intressant så de håller vi tummarna för. Imorgon är jag ledig och då är planen att jag ska ta mig till Drammen och träna ett pass hos Sensei Poh Lim! Alltid lika kul, speciellt då de inte har hunnit bli så mycket karate, eller träning överhuvudtaget den här sommaren. I december kanske jag dessutom ska gradera mig till andra dan och då gäller de verkligen att träna hårt nu i höst!

Något annat jag verkligen skulle vilja göra eller snarare skaffa i höst är en hund! Dessvärre går ju inte de så jag får vackert vänta tills jag flyttar, om jag vill säga har tid. Skulle aldrig skaffa en hund om jag inte kände att jag hade tiden. Helst av allt skulle jag vilja ha en siberian huskey då de är en av de vackraste hundraser jag vet. Hunden som ligger på andra plats hittade jag för ett par dagar sen när jag var ute på blocket, de var en blandning mellan rottweiler samt collie och var bland de sötaste jag någonsin sätt! Nej en hund är en av sakerna som står högst på min önskelista. De som är svårt att hantera är ju att hundar lever inte för evigt och de måste verkligen vara fruktansvärt när ens hund dör. Vet hur de kändes när min älskade katt dog för 6-7 år sen, de var en av de sorgligaste händelserna i mitt liv <3. Men tack vare att man knyter ett sådant fantastiskt band till sina husdhur är de nog värt de alla gånger, de blir ju trotts allt en familjemedlem. En trognare vän i livet får man leta efter, de är den här hunden ett praktexempel på. Hunden sägs ju vara En människas bästa vän. 

Hachiko 

(2009) 
När Akita-valpen Hachiko inte levereras dit han ska råkar en man vid namn Parker Wilson hitta honom och Hachiko får stanna hos honom. De blir snabbt oskiljaktiga och Hachiko vill helst följa med sin husse vart han än går. Varje dag möter Hachiko, Parker vid tåget efter jobbet. Men en dag för Hachiko vänta förgäves då Parker inte dyker upp, men Hacihko vägrar att ge upp. Varje dag i tio år väntar han på att sin husse ska komma hem igen. 

Film: +++++
Handling: +++++
Skådespelare/"Hachiko": +++++
Miljö: +++++
Genre: Drama

Kan vara en av de absolut sorgligaste filmer som någonsin gjorts. Har aldrig i mitt liv gråtit så mycket till en film och jag grät bokstavligt talat floder HELA filmen igenom. Lasse Hallströms helt magiska film griper verkligen tag om ens hjärta. De värsta av allt är att den är verklighetsbaserd, en av de sorgligaste historierna genom tiderna. Rekommenderas om man behöver gråta ut, själv gråter jag bara av att tänka på filmen, så jag ska nog inte se den igen på länge oavsett hur bra den var! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar