Hej! De här är alltså min blogg, eller min filmblogg som jag kallar det. Vid varje inlägg lägger jag upp en recension av en film jag har sett. I övrigt skriver jag om mitt liv och tankar, om mina upplevelser i vardagen helt enkelt. Jag är nu för tiden färdigutbildad sjuksköterska och har världens mest fantastiska arbete. På min fritid tränar jag en hel del, mest karate, sporten som jag älskar. Jag fotar mycket och gillar allt som har med estetik att göra. Men resten kan ni få läsa om själva. Hoppas ni gillar min blogg!
Carpe Noctem
//Zimonze

lördag 20 augusti 2011

Are you really alone?

Somnade vid halv fyra inatt och sen upp vid nio nu på morgonen, usch för att vara nattmänniska som måste upp på morgonen, jag vill jobba natt den dagen jag får ett fast jobb! Men när man väll kommer på plats och få se de små karatelightarna så blir man genast lycklig och glömmer att man var trött. Jag har inte hunnit träna något idag, har haft fullt upp. Inte nog med det så blev man ju såklart dubbelbokad ikväll med.... men det fick lösa sig. Så snart ska jag en runda till Roger och Karen och sen en snabbvända till City Gross och sen ska jag vidare till Jacob och träffa gammalt folk och spela tv-spel! Trevligt värre.







Veckans Outfit 

Ett blått linne från Carlings, ett par av mina favorit byxor för ett par år sen och en snygg väst jag har fått av min bror, och såklart en bandana till det! Detta är verkligen kläder jag trivs i (även om det inte är shorts denna gången heller)












Det är hemskt va man kan känna sig övervakad ibland, i alla fall tycker jag det, igår var jag totalnojig när jag skulle gå ut en sväng i går natt när jag var ensam, det kändes verkligen som om någon fanns där... men jag blir ju alltid lite rädd av mig när jag är ensam hemma så det var säkert det, men det är en obehaglig känsla oavsett.

Tänk er känslan att det känns som om man inte är själv trotts att huset är tomt.... inte konstigt att man kan bli lite paranoid ibland...

The Others (2001)
Andra världskriget är slut, Grace bor med sina barn ensamma på en stor herrgård, de väntar på att deras pappa ska komma hem från kriget. Grace har uppfostrat sina barn på denna stora herrgård helt själv, och även om de skulle vilja kan de inte ta sig därifrån, barnen lider av en ovanlig sjukdom som heter porfyri, de är allergiska mot solljus. Så den säkraste platsen för dem är just i deras eget hus där mamman ser till att det aldrig kommer in solljus. En dag kommer tre stycken personer till huset och erbjuder sig att jobba på deras stora gård och hjälpa till. Grace antar erbjudandet eftersom hon tycker själv att det kan behövas lite hjälp.
Graces dotter börjar plötsligt få uppenbarelser i huset och säger att det spökar, Grace tror henne inte men börjar också märka konstiga saker..... är de verkligen själv i huset?

Film: ++++
Handling: +++
Skådespelare: +++
Miljö: 
++++ 




En riktigt kuslig film som är riktigt obehaglig. Det alltid lika mörka huset gör att man får riktig stämning och tack  plus är också att den vackra och fantastiskt duktiga skådespelerskan Nicole vare bara små ljud som trappar upp spänningen göt att man sitter på helspänn. Riktigt välgjord film. Ibland lite förvirrande tyvärr. Slutet är väldigt oväntat så när man ser på den andra gången är den mycket bättre tycker jag. Ett stortKidman är med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar